Titta rakt fram inte runt om

Idag är en känslofylld dag med en övervägande känsla av glädje. Idag gjorde jag min sista dag på min 20 veckor långa praktik, tiden sen i slutet av augusti har gått fort men oj vilken lärorik höst det varit! Det var med blandade känslor jag lämnade kontoret idag. Jag kommer sakna stället och att vara ute i "verkligheten" men det är en känsla av frihet att inte ha 8-16 om dagarna utan återgå till livet som student med att påverka min egen tid på ett friare sätt. Ett annat glädjande besked är att chefen jag gått med senaste 10 veckorna gärna ville anställa mig som timmis till sina boenden så ska skola in mig på ett serviceboende där jag kan vara vikarie och få lära mig ännu mera ute i verksamheten. För er som inte hängt med i svängarna så är det ett boende för funktionsnedsatta eftersom jag haft praktik inom LSS-verksamhet.

Andra känslor som sprudlar är känslan när man är tillbaka från en skada. För på träningsfronten har hösten varit en mörk period där inget gick som planerat. Kom igång bra med höstträningen och allt kändes tipptopp i två veckor innan jag skadade mitt knä. Den sekunden i en frivändning som knät var på väg ur led har nu kostat mig över tre månader där jag inte kunnat träna fullt ut. Jag kan fortfarande inte träna helt som vanligt, men viktigast av allt så kan jag stöta kula igen. Har nyss börjat med fulla stötar och idag var första dagen jag kände att jag hittade tillbaka känslomässigt. För en sekund glömmer man allt det jobbiga som varit och ser bara framåt! Alla ni som varit skadade förstår precis vad jag menar!

Glädje!

Många tejpmeter till detta knä i höst!

Och du, puss på dä!