Jag känner mig så oerhört begränsad när jag inte får träna som jag vill, att jag också ska undvika cykling och promenader gör mig väldigt begränsad även utanför träningen. Varje dag i flera veckor har jag försökt vara positiv, drömt om att jag ska vakna imorgon och att allt är som vanligt igen men det går så fruktansvärt frustrerande långsamt.
Det som är bra med att vara skadad är att den riktiga envisheten visar sig. Vanligtvis älskar jag höstträningen, det är någon hatkärlek till att träna riktigt hårt och lägga ner så otroligt mycket tid på det man älskar. Denna höst har varit annorlunda, många dagar har jag inte ens haft lust att gå och träna det lilla jag får göra, utan känt att jag skiter i det och stannar hemma. MEN då kommer den envisa Johanna fram, jag VET vart jag vill och vad som kommer krävas för att ta sig dit. Självklart går jag och kör mina för tillfället tråkiga träningspass, för jag KAN fortfarande träna någonting och även om det är lite så är ALLT betydelsefullt.
Usch vad allt lät negativt nu. Får avrunda med 2 positiva saker bara för att väga upp det hela. Numero uno är att jag persade i bänk igår, halva kroppen är i grym form just nu! 95 kg vart det på stången, 100 nästa!
En annan trevlig sak är att jag påbörjat ett sponsringssamarbete med CAM - Carlstad alternativmedicin. De ska hjälpa mig med skadeförebyggande behandlingar som massage, akupunktur och hålla rygg och nacke i schakt och även kunna hjälpa mig med känningar och skador som kommer dyka upp längst vägen i min satsning. Tack till CAM och välkomna med på min resa mot mina mål!
