Vilken sommar det varit. Första sommaren på 16 år som jag inte far runt på friidrottstävlingar hela sommaren. Vad har jag gjort då? Jo nog har jag hållit mig sysselsatt! Varit på festival, konsert, på västkusten och hängt med underbara vänner. Utifrån förutsättningarna har jag faktiskt haft en fantastisk sommar!
I helgen går friidrotts-SM i Umeå. När jag gick in i höstträningen för snart ett år sen hade jag tron om att det här skulle bli mitt år, året jag tog friidrotten ett steg längre och att det äntligen skulle släppa lite. Men oj så fel jag hade, det började med hälseneproblem och knäskada och slutade med armbågsoperation. Senaste veckorna sen operationen har motivationen gällande friidrott vart noll. Känns som jag kämpat i motvind allt för länge. Att träna är kul, men tanken på ovissheten om jag någonsin kommer komma dit jag drömt om ger mig en klump i magen. Hur mycket motgång skall man ta sig igenom för framgång? En fråga jag ställt mig många gånger sista tiden.
Här kommer en kram! Gör det som känns rätt Johanna, även om skadorna förstör kroppen så får det inte förstöra dej, hitta något du får glädje ifrån, det som ger dej glädje är det du ska syssla med. Självklart måste man kämpa även i motvind, men det finns ingen anledning att bara gå där det blåser motvind hela tiden heller. Även om jag är säker på att du snart får medvind i kulan igen såklart, men det måste kännas värt det och det kan bara du bestämma. Massa kärlek, det blir bättre tillslut ska du se. /dronsan
SvaraRaderaTack för de fina orden! Du om någon vet hur det är att kämpa i motvind med skador, så bollar tillbaka dina egna ord till dig själv också! Kramar!
Radera